p- stav

Alltså.  Efter lite tänkande kom jag fram till någonting. Jag känner mig väldigt trygg med min p-stav. Jag har aldrig tänkt på vilken trygghet den har varit. Medans folk omkring en är unga, vissa väldigt unga  (yngre-än-mig-unga) när dom får barn, så tänker man att "den där personen är såhär jämngammal med mig och har barn" och man leker med tanken "tänk om jag hade haft barn nu,varit gravid och hela processen" 
Det hade kunnat vara så , kanske. Om jag nu inte hade haft min p-stav i överarmen. 

För min del så innebar detta att jag fick några extra "ungdomsår" inom mig för att Mogna på ett sätt som jag, inte hade kunnat med ett barn. Och det är ju tryggt för mig att inte ångra i nuläget, ett val som är så stort som jag då hade gjort i tonåren. Det hade inte varit optimalt för mig. 
Självklart fanns det lite olika nackdelar men det var ingenting som inte försvann  efter att ha hållit ut ett par dagar =) 

Jag var mycket rädd för det ingrepp man skulle göra för att den ska sitta där.. Men jag köpte bedövningsplåster och salva. Jag berättade att jag skulle titta bort för jag var rädd och hon undrade vad jag åt för frukost idag. Haha! Sen var det typ klart! 

Så jag är tacksam för den. Men i år hänger vi ihop för sista gången, i höst ska den ut! =)




Mer från bloggen

Kommentera här: